AD - Armbågsdysplasi

Informationen är hämtad från SKK´s häfte Information om röntgenkontroll av leder.

En armbåge röntgad ua. 

Armbågsledsarthros

Förklaringar, råd och anvisningar till hundägare av Lars Audell, röntgenkonsult vid SKKs veterinäravdelning.

Med armbågsledsarthros menas en onormal förslitning av ledbrosket i armbågsleden. Denna förslitning ses oftast ej på röntgenbilden, men ger upphov till benpålagringar, vilka kan urskiljas relativt tydligt. Pålagringarna tilltar och förändrar leden så länge den onormala förslitningen pågår. Avläsningen av röntgenbilder av armbågar går framför allt ut på att utvärdera om det föreligger benpålagringar i lederna och om så är fallet registreras omfattningen av dessa.

Gradering

Vid den centrala granskningen av röntgenbilderna graderas armbågsledsarthros enligt följande skala:

UA inga påvisbara förändringar

lmp(I) lindriga benpålagringar

mbp (II) måttliga benpålagringar

kbp(III) kraftiga benpålagringar

I de fall man helt säkert kan utvärdera grundorsaken till arthrosen skrivs detta i klartext på den del som bifogas röntgencertifikatet. Något säkert samband mellan graden av benpålagringar och smärtsymtom finns ej, men unga hundar, med måttliga eller kraftiga pålagringar, visar ofta stelhet och hälta, framför allt efter hård motion.

Symtom hos hundar med armbågsledsarthros

Flertalet hundar med lindriga pålagringar efter 1 års ålder visar inga tecken på smärta (hälta). De hundar som är halta bör undersökas av veterinär. I ett tidigt skede, innan leden har fått stora förändringar, finns förutsättningar för att ett kirurgiskt ingrepp skall göra hunden besvärsfri. Operationens syfte är att avlägsna alla eventuella lösa bitar eller fragment. En led som redan har pålagringar blir dock aldrig helt frisk igen. Pålagringarna ökar ofta något, även efter en lyckad operation. Hundarna brukar dock kunna förbli besvärsfria resten av livet om de inte hålls i alltför högt hull och inte ansträngs kraftigt, såsom vid draghundsarbete eller hård brukshunds- eller jakthundsträning. När hundarna är halta och har stora förändringar i lederna ger operation sällan någon bestående förbättring. Oftast får man i stället inrikta sig på att försöka få hunden besvärsfri genom ändrad motion och eventuellt även ge smärtstillande medel de gånger hunden har påtagliga symtom.

Vid kroniska, grava hältor som inte svarar på behandling kan av djurskyddsskäl avlivning vara den enda utvägen.

Texten och bilderna hittade jag på kennel Stop'n'Stares hemsida.