Första bilden togs på Arlanda där vi mellanlandade (och bytte plan) för att åka vidare till Göteborg. Lite spända och trötta var vi nog allt :)
Sen vi landat i Göteborg åkte vi taxi mot Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Vi kan fortfarande inte fatta vad som hänt, och är lite lyriska.
Taxin hittade ända fram till Bruna stråket 5, där jag skulle få bo i en vecka framåt.
Efter inskrivning, provtagningar, snack med läkare och superdusch fick man klä på sig dom råsexiga sjukhuskläderna, och sen sitta och vänta på att kirurgerna skulle ha tid att operera mig. Under den tiden gjorde dom ännu fler tester på njuren för att vara säkra på att det skulle va en "perfect match".
Läkarna berättade också att det kunde ta lite tid för njuren att "kicka igång", så man kunde få vänta något dygn innan den börja jobba. Blev lite nervös över den infon.
Operationen gick bra som nog dom flesta vet vid det här laget :) Njuren började jobba direkt dom fick dit den. Dom hann inte ens sy ihop mig innan den satte igång. Jag tror att den var glad över att få arbeta idag :)
Fick ligga på uppvaket i en evighet kändes det som. Redan innan jag hann vakna helt så försökte jag sätta mig upp (har hört att man ska upp och röra sig så fort som möjligt efter op). Det var inte så uppskattat, utan dom tryckte ner mig och sa att jag var tvungen att ligga still.
Låg på uppvaket säkert 6 timmar och hela tiden skulle jag ligga still och inte fick jag dricka nå mängder vatten heller (så törstig jag var). Jag höll på att bli tokig där, men till slut körde dom upp mig på avdelningen igen.
Väl uppe på avdelningen fick jag komma upp och röra lite på mig. Fick dricka HUR MYCKET JAG VILLE! Det var helt underbart. Dessutom arbetade njuren som ett djur och producerade en massa urin, så jag var rent av TVUNGEN att dricka mycket :)
På fredag så fick jag prata lite med ronden och dom var imponerade över hur bra njuren arbetade. Ett värde som förklarar det hela är "Kreat". En frisk människa med friska njurar ska ha ett krea på under 100. Dom senaste 2 åren har mitt krea legat på 1200 ungefär, normalt för en dialyspatient men inte bra. Bara på torsdag hade det sjunkit till 700 och på fredag ända ner till 200, det är SNABBT! (Nu ligger det på 88, lärkarna sa att nu sjunker det då inte mer :)
På lördag fick jag byta till en större sal (bruka vara ett täcken på att man bli bättre :) och då fick jag även träffa en ny sköterska. Hon var lite butter och svårflörtad (stressad?). Så jag och mamma gjorde det till en sport att få henne att le. Det var klurigt till en början men vi hade väldigt roligt under tiden. Mamma kan komma på så bra sjukhus-lekar :) Innan slutet kom vi väldigt bra överrens med den sköterskan (också).
På lördag byttes förbandet för första gången och vi fick se hur såret såg ut. Det såg faktiskt riktigt bra ut :) Jag är nöjd. Till vänster ser man en liten bit av dränaget. Lappen som sitter täcker bara såret från PD-slangen som jag gjorde dialys genom.
Lördag var nog min bästa dag på hela veckan. Var riktigt pigg och vi var ute och rörde på oss en hel del i sjukhuset. Allt som allt blev det 2,4 km (minus ca 300-400 meter då mamma skjutsa mig i rullstol). Utöver promenaderna så sprang vi även i trappor, 9 våningar upp och ner. Plus ett lättare ben-styrkepass som jag fick utan sjukgymnasten dagen innan.
Så här satt vi mest hela dagarna och spelade wordfeud och quizkampen mot varandra :) Dessutom satt vi och skrattade mest hela dagen, sköterska tyckte nog att det var roligt för vi skämtade och busade med precis alla.
Just vid det här kortet har vi kommit på att vi måste ha fest och fira den nya njuren. Så för dom som missat det så har vi en liten bjudning nu på lördag kl 16:00 Då bjuder vi på tårta och kaffe/saft på lingonstigen 15 (hos mamma alltså). Alla är välkomna, man behöver inte dyka upp i tid (bara bra om jag inte träffar alla samtidigt).
Eftersom jag är väldigt infektionskänslig nu första tiden så får jag inte träffa nå sjuka människor. Alltså förkylda el liknande få vänta med att hälsa på tills man frisknat till.
På måndag tog man bort alla slangar (kateter och dränage). Det var jätteskönt att slippa dom och man kände sig mycket friare. Såret läker fint, men det börja bli lite blått (svart?). På den här bilden ser man också det lilla snittet som blev när man tog bort PD-slangen.
Om man lägger ihop båda såren/ärren så bli det en snygg smile-gubbe :) när det är färdigläkt så tänker jag måla dit ögon och ta kort. Haha
På måndagen fick jag även träffa sjukgymnasten igen, för att få ett till styrkeprogram, men för armarna. Vi hann inte lång i övningarna innan jag kände mig svag och svimfärdig. Det tjöt i öronen, svartnade för ögonen och var omöjligt att stå upp. Det slutade med att jag låg på en brits helt orkeslös.
Det visade sig att blodtrycket hade varit högt under helgen (lör: 210/120 sön: 175/120 mån: 150/100), därför hade jag fått en extra blodtrycksmedicin med lite fart i på förmiddagen. Det plus att jag drack lite dålig gjorde att jag fick ett blodtryck på 80/50. Jag som är superkänslig för lågt blodtyck (och fallande blodtryck) blev såklart jättedålig av detta.
Jag fick dropp och blev sängliggande ett par timmar. Sen var blodtrycket som vanligt igen (för högt alltså ;) och jag var uppe och gick som en normal nyopererad.
Under tiden jag fick dropp så körde dom ner mig till röntgen för att kolla njuren med ultraljud. Läkaren som gjorde det var jättetrevlig och svarade på alla mina nyfikna frågor. Det här kom vi fram till:
- Njuren jobbar på och mår bra.
- Den är fylld med bra små blodkärl.
- Den är ca 11 cm stor (njurar är normalt mellan 9-14 cm så helt ok).
- Till sist: urinblåsan är normalstor (trots att jag inte kissat på 2 år).
Innan vi fick åka hem så var det några sista saker som skulle göras. En liten "Livet som transplanterad"-utbildning skulle man gå. Sen nått som bara vi njurtransplanterade skulle göra vara att inhalera en medicin en timme i ett litet rum, som skulle förebygga lunginflammation.
Det var inte särskilt roligt, men gick bra. Fick avbryta behandlingen efter halva tiden för att springa på toan ;) Första tiden är man verkligen inte vad vid att vara nödig (jag fick springa varannan timme hela första natten). Detta ska dessutom upprepas 1 gång/mån i 6 månader (inhalationen, inte springandet på toaletten ;)
Här sitter vi och väntar på taxin som ska köra oss till Landvetter. Återigen lyriska över att allt gått så bra och att vi fick åka hem så snabbt (även om man gärna hade vänt hem ännu snabbare).
På planet mot Arlanda. Mamma såg allt för glad ut när jag skulle ta kort så jag bad henne att se ut som hon kände sig (hon ÄR faktiskt rädd för att flyga, även om hon bruka maskera det bra). Jag vet inte om hon ser direkt rädd ut, snarare utvecklingsstörd skulle jag säga :) Men en otroligt rolig bild, håller på att skratta på mig varje gång jag tittar på den.
Till slut hemma igen, hos en överlycklig Palt. Det är så härligt att få träffa mannen i mitt liv igen. Och mäkta stolt jag blev när han faktiskt inte hoppade på mig när han hälsade (mycket tacksamt när man har ett 20 cm stort opsår på magen). Har tydligen lyckats lite granna med uppfostringen på den busen :)
TILL SIST:
Kom ihåg nu alla att jag träffa gärna folk, kom och hälsa på! Eller ring/messa och be mig komma förbi!
Men jag får absolut INTE träffa förkylda eller sjuka människor, då kan det gå illa. Får inte heller äta eller dricka vad som helst, allt måste vara i princip kliniskt rent.
Så om jag frågar "fjantiga" bacill-frågor så är det för att jag har i princip inte nått immunförsvar och kan bli jättesjuk om jag få i min fel bakterier eller virus.
Kan väl tillägga att det bara gäller första 3-4 månaderna. Sen har man sänkt dom immundämpande medicinerna såpass att jag kan leva så gott som normalt.
Tack alla för det fantastiska stöd jag fått den senaste veckan <3 <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar